Att leva med autism

För lite mer än två år sen fick vår son Isac diagnosen autism. Detta besked vände fullständigt upp och ner på min värld och jag har därför beslutat mig för att berätta om mig och min familj, om hur det är att leva med ett barn som har autism.
Förhoppningsvis kan detta kanske hjälpa någon annan familj där ute i samma situation men också att hjälpa andra att förstå vad det innebär att ha autism. Tolerans och acceptans skapas genom kunskap och förståelse och min största önskan här i livet är att min son ska få samma möjligheter som alla andra, trots sin diagnos.

När vi fick beskedet rasade min värld samman fullständigt. Min bild av vad autism innebar var baserad på filmen "Rain Man" och det var detta liv som jag såg framför mig.

Så fel jag hade.

Okunskapen om neuropsykologiska funktionsnedsättningar (NPF) är stor och jag lär mig fortfarande saker varje dag. Jag lär mig från min son, från andra föräldrar och deras erfarenheter, från psykologer, special pedagoger och logopeder.
Det jag framförallt har lärt mig är det finns ingen exakt "mall" för hur en autist ska vara. De är precis lika individuella som alla andra människor, men de har vissa svårigheter gemensamt. Dessa svårigheter är så pass stora att det påverkar individens förmåga att vara en del av samhället och detta skapar problem.
Svårigheterna delas in i tre områden: Socialt samspel, kommunikation och fantasi.

Den här bloggen är högst personlig och handlar om Isacs svårigheter inom dessa områden och hur vi jobbar med honom. Andra autisters svårigheter kan se helt annorlunda ut och kan därför kräva andra strategier.

Isac är idag 6 år gammal och har precis börjat i F-klass. Det som tydligast utmärker att Isac har autism är att han inte kan prata. Han förstår det mesta man säger till honom och han kan säga enstaka ord men för att kunna kommunicera så använder vi oss av TAKK  och PECS.
Takk är en form av teckenspråk som man använder för att förstärka vissa ord. Det skiljer sig alltså från teckenspråk för döva och PECS är att kommunicera med bilder. Han visar oss en bild på vad han vill göra eller kanske vad han vill äta och på så sätt får han komma till tals.

Bästa sättet att beskriva Isac är att tänka på Emil i Lönneberga, fast utan tal. Han är glad, påhittig, äventyrslysten och busig. Till skillnad från vad jag trodde om autister, så är Isac väldigt social. Han söker sig gärna till andra, både barn och vuxna, men problemet är att när han väl får kontakt så vet har inte riktigt hur han ska vara/göra för att "göra rätt". Det andra barn lär sig naturligt genom att titta på andra och härma, det måste vi öva in med Isac.
När ett annat barn gråter så kan Isac t.ex. ställa sig och skratta. Han skrattar inte åt barnet som gråter, han skrattar för att han är glad och då förstår han inte varför det andra barnet gråter? HAN är ju glad!

Det finns inte ett elakt ben i kroppen på Isac men det ser inte andra föräldrar, de ser bara pojken som skrattar åt det gråtande barnet.

Hur orkar du??

Jag fick en fråga här om dagen av en kollega som undrade hur det är att ha tvillingar? Ja du, hur svara man på det?
Jag har aldrig provat att ha ett barn så jag kan inte göra någon jämförelse, men det enda jag kan säga är att vi de få tillfällen då en av dem sover och den andra är vaken så är det så mycket lättare!
I dessa situationer uppstår det oftast en elak tanke: Är det så här lätt alla andra har det? Vad fan klagar enbarnsföräldrar över??
Men med det sagt så kan man ju aldrig jämföra barn med varandra. Det finns säkert barn som är sju resor värre än mina två tillsammans!

Det är tufft att ha tvillingar, så enkelt är det. Nu är mina 14 månader och kan gå, vilket gör att deras nyfikenhet tar dem överallt! Inget är heligt längre. Jag har limmat fast alla blomkrukor och lampor i fönsterna, stolarna kan inte stå vid köksbordet för då klättrar de upp på bordet, toalettdörren måste stängas annars leker de i toaletten, alla köksskåp är igentejpade och trots detta så lyckas de vända upp och ner på huset varje dag.



För att inte tala om matstunderna, för nu får man inte hjälpa till att mata längre. Det är "kan själv" mentalitet till 100 % (som jag antar att de ärvt från mig) vilket gör att jag städar och torkar golvet minst två gånger om dagen. Förvisso är det mitt eget fel, jag behöver inte städa varje gång, men jag klara inte att ha det smutsigt och att sen ungarna ska trampa runt i matrester och sprida det runt i resten av huset!

Vad är då hemligheten? Hur orkar man?

Bästa sättet att orka med dagen är ju klart en god natts sömn, men den lyser fortfarande med sin frånvaro så man får titta på alternativa lösningar. Min man och jag har fördelat det så att varannan natt/morgon får man sova men även om det är skönt är det inte tillräckligt. Så vi hittade kosttillskott som har förändrat våra liv!

Eftersom både jag och min man tränar mycket så trodde vi att vi hade koll på läget men så snubblade jag över ett amerikanskt företag som heter Forever. Jag hade aldrig hört talas om detta tidigare trots att de funnits i Skandinavien sen 1997. Forever är världens största producent av ekologiska aloe vera produkter (i alla möjliga former) så vi bestämde oss för att prova och det är ett av de bästa besluten som jag någonsin tagit.


Varje morgon börjar jag dagen med att ta en shot (2 msk!) Aloe Vera Gel (det är kallpressad aloe vera utan någon tillsats eller vatten) och så ger jag 1 msk var till tvillingarna och resultaten är anmärkningsvärda. Jag är piggare, gladare, orkar mer och som bonus på allt så har jag inte blivit sjuk en enda gång! Och inte barnen heller för den delen!
Hur funkar det då? Jo, aloe veran har en fantastisk inverkan på magen och när den väl styrt upp magen åt en, så har man ett starkare immunförsvar och en massa andra hälsoeffekter följer på det!

Detta är hemligheten...

Kost och träning går hand i hand!

När min man kom hem och sa att han tyckte att vi skulle börja äta LCHF, höll jag på att sätta kakan i halsen! Äta fett med sked?? Är han inte klok?? var mina första tankar. Men ju mer jag började rodda i det hela och ju mer fakta jag tog till mig insåg jag att det var nog inte en dum idé ändå...


Många har (bland annat jag själv) en felaktig uppfattning om vad LCHF egentligen handlar om. Jag trodde i princip att man skulle proppa i sig bacon och äta bearnaisesås med sked och framförallt måste människor som tränar äta mycket kolhydrater. Ack så fel jag hade!

Till en början blev det idétorka varje gång vi skulle laga mat. Vad skulle man ersätta pasta och potatis med? Och hur skulle man kunna äta frukost utan mackor?! Vi började surfa runt efter recept, provade en massa olika recept men många av gångerna blev jag illamående eller fick ont i magen.

 
En dag gick jag ut och köpte Fredrik Paulúns bok "LCHQ" och lusläste den från pärm till pärm. Sakta men säkert började jag förstå vad det hela gick ut på. Allt handlar om att äta en kost som får blodsockernivån att ligga jämt hela dagen. Genom att utesluta kolhydrater (socker och mjöl framför allt) får man ett stabilare blodsocker och mår helt enkelt bättre. För att sen må bra måste man anpassa sin kost efter vad som passar en själv, man väljer själv om, hur mycket och vilka kolhydrater man vill äta men man måste även titta på vilka typer av fett man stoppar i sig.


Vi äter en viss mängd kolhydrater eftersom vi tränar väldigt mycket, men de kolhydrater som vi stoppar i oss är väl valda och kommer ofta från ett livsmedel som ger andra goda effekter t.ex. antioxidanter, fibrer, vitaminer etc. Enligt strikt LCHF så ska man inte äta grönsaker som växer under jord men jag har aldrig hört talas om någon som blivit tjock på morötter? Potatis har vi valt bort men t.ex.rödbetor är en fantastisk rotfrukt, för att inte tala om sötpotatisen som vid jämförelse har mer kolhydrater än en vanlig potatis men är proppfull av en massa andra nyttigheter som betakaroten, vitamin C och E. Med andra ord så väljer vi våra kolhydrater med omsorg!




En annan viktigt sak är att inte överkonsumera fett. Välj bort light-produkterna (för ofta ersätts det fett man tagit bort med något annat och då blir det ofta kolhydrater!) och ät med måtta istället. Man blir mätt av fett och det är inte farligt om man äter rätt mängd. Jag vill gärna tro att det är uppenbart att det inte är bra att äta stora mängder fet sås med sked...





Slutligen har vi en gyllene regel när vi handlar mat och den är som följer: Om man inte förstår vad som står på innehållsförteckningen på ett livsmedel, då ska man nog inte äta det heller.....

Kvinnans bästa vän!

Talesättet säger: Diamonds are a girls best friend. Jag påstår att det, om än trevligt, är fel. Kvinnans bästa vän är knipkulor! En stark bäckenbotten är bästa försvaret mot inkontinens och som bonus så får man starkare orgasmer. Efter en förlossning har man väldigt sällan bra kontakt med sin bäckenbottenmuskulatur och den behöver tränas upp igen.

Överallt får man höra att man ska göra sina knipövningar och hur viktigt det är. Hos barnmorskan får man ett fint papper med en bild från 70-talet, som visar var muskeln sitter, hur man ska sitta/ligga och hur ofta man ska knipa. Men vad hjälper det när man inte hittar rätt muskel? Det är trots allt inte den enda muskeln i kroppen och för den ovane kan den vara jättesvår att hitta! Jag har hört en massa olika beskrivningar på hur det ska "kännas" när man hittar rätt, men trots det hade jag jättesvårt att lokalisera och knipa med rätt muskel. Till sist begav jag mig till apoteket för att försöka råda bot på detta och hittade där en produkt som heter Vielle Vagitrim. I paketet finns tre knipkulor i olika storlekar men det som skiljer denna produkten från andra är att på varje kula sitter det en "pinne". Denna sticker ut ur en och när man kniper så vippar pinnen! Detta är supersmart för pinnen ska vippa uppåt när man kniper rätt och om den vippar åt något annat håll så kniper man fel. På så sätt kan man se när man gör rätt och lära sig att hitta rätt muskel. Nackdelen är att man, till skillnad från andra knipkulor, inte kan göra detta var som helst eftersom man behöver vara bar på underkroppen. Men om man behöver den där extrahjälpen att hitta rätt, är detta ett superbra alternativ.

När man vet hur och kan hitta sin knipmuskel behövs egentligen inte några knipkulor längre men för ett snabbare och bättre resultat är det att föredra. Det finns en uppsjö av olika typer av knipkulor att köpa och det kan vara en riktig djungel att hitta rätt. Om man googlar runt lite kan man hitta en hel del bra tips. Jag fastnade för Lelo Luna Beads. Här får man fyra kulor i två storlekar vilket gör att man kan variera och öka vikterna allt eftersom man får en starkare bäckenbotten.Det smidiga är att man kan sätta in dem och sen hitta på något annat under tiden, till skillnad från Vagitrim där man allt vackert får ligga på soffan eller i sängen och knipa. Med knipkulor kan man pyssla med annat t.ex. dammsuga eller shoppa för man behöver inte vara aktiv i sitt knipande, kroppen gör det åt en genom att hålla kvar kulorna inne i en. Oavsett vilket märke eller sort man köper så finns det en viktig detalj att tänka på: De måste vara ljudlösa! Hur snyggt skulle det vara om man kom gående inne på Ica och alla runt omkring kunde höra hur det klingade med varje steg man tog!

Två för priset av en!

Den dagen jag gick till gynekologen och han berättade att det inte var ett, utan två foster i min mage, vändes hela min värld upp och ner. Det är inte ofta jag blir tagen på sängkanten, men detta var inte det jag hade väntat mig. Tanken på att det skulle kunna var tvillingar hade inte ens slagit mig! Och där låg jag nu, med benen upp i luften, stortjutande av chock och såg framför mig hur mitt liv förstördes. All lycka jag tidigare känt över att vara gravid var som bortblåst och känslan av kaos fyllde mig istället.

Idag är jag tacksam att jag tog det där tidiga vaginala ultraljudet i v 8-9 och fick reda på att det var tvillingar, tänk att inte få veta förrän i v 18! Misstaget var att jag gjorde detta själv. Min sambo hade åkt iväg redan på morgonen för att arbeta på annan ort och skulle inte komma hem förrän nästkommande dag. Jag tänkte att det gjorde ju ingenting för hela anledningen till att jag gick på ultraljudet var egentligen bara att få "bekräftat" att jag var gravid och att jag inte bara inbillat mig det (trots tre grav.test).

Bilden från det vaginala ultraljudet.

Hela den dagen var jag i total chock, jag lipade i undersökningsrummet, jag lipade inne på gynekologens kontor när vi tittade på bilderna från ultraljudet, jag lipade i receptionen när den snälla receptionisten gratulerade mig till tvillinggraviditeten och jag lipade när jag satt i bilen och fick ringa till min sambo och lämna det "ödesdigra" beskedet. Givetvis blev han lika chockad och det slutade med att vi fick lägga på för ingen av oss kunde prata. Det fanns liksom inget att säga.

Jag satt nu i bilen och skulle köra hem men märkte att bilen inte styrde mot vår lägenhet utan den gick raka spåret hem till mamma! Vad kunde trösta mig bättre i denna stund än min egen mammas förstående kram? Men det blev inte riktigt så eftersom min stackars mamma inte ens visste att jag var gravid så för hennes del blev det dubbel chock, dels att hon skulle bli mormor och dels att hon skulle få två barnbarn samtidigt!

Det tog nästa två veckor att smälta informationen. Det var så ofattbart, hur hade vi lyckats med detta? När slutligen chocken lagt sig så var det dags att tänka om. Dubbelt av allt skulle vi ha, två sängar, två bilstolar, tvillingvagn etc och inte kunde vi bo kvar i en tvåa på 58 m2! Till saken hör att min sambo har två barn sen ett tidigare äktenskap och om vi inte tyckte att det var trångt innan så skulle det bli det nu.

Två bebisar får lätt plats när de är så här små!

Med lite tur, tid och engagemang lyckades vi med allt. Idag bor vi i ett hus på 160 m2 där alla barn har fått vars ett rum, vi köpte både vagn och bilstolar på nätet och fick på så sätt ett bra pris och de första sex månaderna så sov tvillingarna i samma spjälsäng. Detta var ett tips från en annan tvillingmamma som vi tyckte var jättebra. Dels är tvillingar ofta små när de föds och så är de redan vana vid varandras närhet så varför ändra på det!





















 Mitt tips till alla gravida par är att, om det erbjuds, gör ett vaginalt ultraljud i v 8-9. För om det skulle vara så att du också har den turen att få två barn till priset av ett så lovar jag att det vill man veta så fort som möjligt!

Graviditet och träning? Jajamensan!

När vi började berätta bland familj och vänner att vi skulle ha barn var det förvånande många som påpekade att jag minsann fick sluta träna nu när jag var gravid. Det skulle till och med vara farligt för mig, fick ju inte komma upp i maxpuls för det kunde vara skadligt för fostret (fostren)!

Till alla er gravida kvinnor där ute kan jag lugnt säga att självklart är det inte så. Tvärtom är det mycket bra att fortsätta träna och stärka sin kropp under graviditeten. Dock ska man lyssna lite mer på vad kroppen säger och kanske ta en kväll i soffan istället för att pressa sig på gymmet.

Jag slutade inte träna. Tvärt om så började jag söka efter optimala träningsalternativ för att förbereda min kropp så mycket som möjligt inför förlossningen. Jag fortsatte att instruera fasta klasser fram tills att jag var i sjätte månaden och sen tränade jag fram till jag var i åttonde månaden. Dock ska det tilläggas att klasser som CxWorx (Les Mills core-träning) skall inte utföras efter vecka 12. (Ingen magträning, förutom möjligtvis plankan, ska utföras efter vecka 12.) Så länge man lyssnar på vad kroppen klarar av så anser jag att det bara är bra för en. Jag tränade BodyPump och BodyBalance så länge jag kunde men fick givetvis anpassa mig allt eftersom kroppen växte. Faktum är att jag har aldrig haft så bra kondition som när jag var gravid och tränade.

Under graviditeten växer hjärtat med 20% och man bildar mer blod (ca 1 liter) vilket gör att man helt enkelt orkar mer. Hjärtat är starkare och kan pumpa mer, man har mer blod som kan transportera mer syre till musklerna. Det har till och med varit stora diskussioner om huruvida elitidrottare ska anses vara dopade när de är gravida p.g.a. den ökade blodmängden!

Som tvillingföderska erbjuds man att bli sjukskriven vid vecka 22 eftersom att bära på tvillingar kan vara väldigt påfrestande för kroppen. När jag dök upp för mitt läkarbesök (i v 22) tittade läkaren förbluffat på mig och skickade hem mig direkt, fanns ju ingen anledning att sjukskriva mig eftersom jag var otroligt välmående.

När väl dagen kom och förlossningen satte igång födde jag helt naturligt och det tog totalt sju timmar. Jag är helt övertygad om att anledningen till den "lätta" förlossningen var att jag fortsatt träna och stärka min kropp istället för att lyssna på vad alla andra tyckte och tänkte! Som grädde på moset har det även underlättat kroppens återhämtning efter förlossningen!

OBS: Detta är inte jag

Det finns inga ursäkter....

Tvillingmamma OCH träningsnarkoman - en utmaning i livet!

I 34 år har jag varit ensam om att bestämma över mitt liv. Träning har alltid varit en stor del av det och mins fyra gången i veckan har man hittat mig nere på gymmet. Förvisso delar jag mitt liv med min sambo men vi hade en överenskommelse att man skulle får träna när och hur man ville och det fanns ingen eller inget som kunde stoppa mig - fram tills nu.

Den 15 september 2012 födde jag tvillingar och som varje förälder kan jag stolt säga att de är de vackraste barnen i hela världen! Det var verkligen en livsomvändande upplevelse och livet började om på nytt, med mig på andra plats. För nu är det inte längre jag som bestämmer utan mitt liv styrs av två små starka viljor och jag får allt vackert hitta min plats i hierarkin.

Min granne och barndomskamrat, som för övrigt är tvåbarnsmamma, sa en gång till mig att efter jag fött kunde jag glömma att få tillbaka den kropp jag en gång haft. Denna kommentaren kunde jag inte riktigt smälta, att jag inte skulle kunna ha en vältränade kropp bara för att jag fött barn? Skulle jag behöva ge upp träningen, något av det roligaste jag vet, bara för att jag blivit mamma? Aldrig i livet! Det måste gå att kombinera de två och självklart går det. Men det krävs energi, envishet och en trade-off. Något måste offras för dygnet har bara 24 timmar och som alla småbarnsföräldrar vet så är sömn en viktig ingrediens för att man ska fungera. Min trade-off fick bli tv:n och helt ärligt så måste jag säga att jag väljer hellre en timme i gymmet än en timme i soffan. Under den timmen får jag min egentid där jag kan fokusera bara på mig själv, få utlopp för alla frustrationer, bygga en stark och frisk kropp samtidigt som jag har kul!

Den här bloggen kommer att handla om hur det är att vara tvillingmamma, träningsinstruktör och hur man balanserar de två - för det går. Låt ingen säga något annat!